"Jag blir alltid glad när jag får en ny bok utgiven,
men nu känner jag dubbel glädje. Min diktsamling
är den första som en slovakisk poet fått utgiven
i Sverige" skriver Jozef Leikert i bokens eftertext.
När jag läste dikterna för första gången, tilltalade
mig Leikerts metaforer och poetiska bilder. Jag
beundrade dem och försökte identifiera mig med
dem, fick energi och livslust ur dem. Annat var det
efter att jag spontant tog på mig översättarrollen.
Då var jag tvungen att avpersonifiera mig och noga
leta efter de mest adekvata svenska uttrycken,
eftersom Jozef Leikert själv i sina dikter väger
varje ord på guldvåg, vilket översättaren inte får
underskatta.
Med facit i handen kan jag säga att Jozef Leikerts
poesi inte var lätt att översätta. Under arbetet
med tolkningen av denna diktsamling till svenska
kom jag ofta att tänka på ett uttalande av Ulf
Linde, författare och ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien,
om översättarens arbete. Han
sade att varje översättares dröm är "att skapa
konst av konsten". Nadja Hammarberg
|
|