Tomas Tranströmer föddes i Stockholm 1931 som son till en redaktör. Han blev fil. kand. 1956 och anställdes sedan vid Stockholms universitets psykotekniska institution 1957-1960. Under 1960-talet var han verksam som fängelsepsykolog och kurator vid en anstalt för unga kriminella i Roxtuna i Linköpings kommun. Därefter var han verksam som psykolog vid Arbetsmarknadsinstitutet i Västerås från 1980.
Tranströmer kom redan vid sin debut med 17 dikter 1954 att hyllas som ett ungt geni, och trots visst mothugg har han byggt upp ett anseende som en av Sveriges mest respekterade och
översatta moderna poeter, med ett djupt egenartat bildspråk. Under 1970- och 1980-talet var han tidvis en flitig uppläsare av sina egna verk.
Tranströmer drabbades under tidigt 1990-tal av en stroke som ledde till förlamning av höger sida och som även drabbade språkcentrum. Han är en begåvad pianist, och hans dikter refererar ibland både till pianospel och till musik, både klassisk musik och jazz. Vid de få framträdanden Tranströmer gjort efter sin stroke spelar han ofta vänsterhandsstycken. Skådespelaren Krister Henriksson läser ibland Tranströmers dikter vid dessa tillfällen. Även Lena Endre har uppträtt tillsammans med Tranströmer.
Tomas Tranströmer räknas till de så kallade femtiotalspoeterna, med Lars Forssell och Östen Sjöstrand. Under 1950-talet blev lyriken aring;ter på modet, och årtiondet räknas som ingången till senmodernismen. I sin debutsamling 17 dikter, som var 1950-talets mest omtalade författardebut, återinförde Tranströmer den bundna versen.
Tranströmers poetiska stil beskrivs ofta som vardaglig, men med det mystiska ständigt närvarande förmedlat med ett komplicerad slag av naturlyrik. Detta det mystiska i tillvaron framträder främst i och med Tranströmers "självlysande metaforer" vilka öppnar passager till "en annan tillvaro". Vad en annan tillvaro innebär i Tranströmers diktning finns det inget entydigt svar på, men de flesta uttolkare är överens om att där ytterst kan anas en religiös storhet, i likhet med den religiösa vändningen hos författare i hans generation, som Majken Johansson, Bo Setterlind, Östen Sjöstrand och Birgitta Trotzig. Denna religiösa storhet träder hos Tranströmer fram genom närmanden i den mänskliga drömmen och den svenska naturen, och det är främst i dessa miljöer som poetens laddade metaforer slår ut i sin fulla styrka: "själen / skavde mot landskapet så som en båt / skaver mot bryggan" (ur "Ansikte mot ansikte", Den halvfärdiga himlen), "Vaken i mörkret hör man / stjärnbilderna stampa i sina spiltor / högt över trädet" (ur "Storm", 17 dikter). Tranströmer anses vara en stor stilist, känd för att kunna uttrycka en komplex stämning, i endast några enkla meningar.
Tranströmer är nära vän med den amerikanska poeten och norskättlingen Robert Bly. De båda poeterna har inte bara översatt varandra till respektive
modersmål, utan även under en lång period haft en intensiv brevkorrespondens. Den senare har givits ut i boken Air Mail, som även är titeln på en av
Tranströmers dikter från diktsamlingen För levande och döda, från 1989. Tranströmer har introducerats på nederländska av den kände prosaförfattaren och diktaren Bernlef.
Tranströmers skapande är sedan hjärnblödningen förknippat med stora svårigheter, något han bearbetar i Sorgegondolen och Den stora gåtan. På grund av den ansträngning som krävs för att producera de långa dikter som annars brukar karakterisera Tranströmer har han alltmer gått över till haikuns korta form.
Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2011 med motiveringen "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".
Många nutida tonsättare har inspirerats av Tranströmers poesi och tonsatt hans texter. Bland dessa märks Daniel Börtz, Csaba Deak, Lars Edlund, Anders Eliasson, Hans Gefors, Werner Wolf Glaser, Thomas Jennefelt, Johannes Johansson, Maurice Karkoff, Erland von Koch, Arne Mellnäs, Georg Riedel, Magnus F Andersson, Sven-David Sandström och
Benjamin Staern.
|